Ja det är ju Maj och livet går vidare....men det har lugnat ner sig lite nu tack o lov och jag känner mig till freds jag med.....känns som det var länge sen......och det känns bra även om det är anorlunda men jag åker bara med......och njuter av det....tar ut det bästa bitarna och tänker faktiskt på mig själv för en gångs skull.....tycker att jag är värd det och har rätt till det!!!

Jag får tillbaka så mycket nu....inser det....även om jag kan tycka att allt är mitt fel men det är ju inte det.......

Jag gråter fortfarande av förlust...av längtan...av närheten....det var så länge sen men jag har fått tillbaka det....jag kan ge av mig själv och min Han får ta.......Jag älskar igen och jag gör det ordentligt.....jag är 42 i dag och kan ge av mig själv.......känns skönt!!!!!

Det är ju bara jag..............

Han är i USA nu..........ett stort hav mellan oss och jag saknar så det gör ont i mig....men det är bra och det finns ju skype som tur är!!!!

Känner mig fortfarande som en hare i bland....rädd för att göra fel...att inte duga....att det blir fel men det är sår som inte läker lika fort som jag vill......dom kommer att göra det....sen.

Jag känner bara det att våga ta kontakt och öppna sig igen är stort för mig.........men om jag inte gjort det så hade det här aldrig hänt och tur i oturen så räddade jag hans måndag med en fika och att han var sjukskriven för att han brytit benet.....tänk om jag inte hade sagt HEJ.....men nu sa jag HEJ och det blev ju bra....vi sitter ju brevid varandra fortfarande......jag är korthårig och Han är långhårig.......passar ganska bra i hop och vi har ju hånglat förut......länge sen...............

Vi fann varandra igen och det kanske var meningen men vi behövde leva lite där emellan och gå igenom lite men nu är det vi 2 och det känns jäkligt bra...allt utan krav.....

Han heter Richard Andersson.....gillar hårdrock och det gör jag med.....

Jag är rätt nöjd nu faktiskt......har barnen den här veckan....vet att det blir jobbigt på måndag men så är det och säkert för fler mammor och pappor men jag vet ju att dom har det bra det är det viktigaste.....

Det är så här det är att vara skild...ena veckan mamma och den andra Jag men jag börjar trivas i e rollerna.....jag måste ju.....

Tänker mer på mig själv nu mera vad jag vill ha och jag tar det....kräver på nått sätt....det känns bra....jag kan ta plats på nått vis och jag finns.

Har gått upp i vikt men det gör ingenting.....det är okej!!!!

Jag är bara en människa som blev vilse i 2 år men har jobbat mig upp igen tack vare goda vänner och mig själv och det jag är mest stolt över är att JAG tog mig ut i livet igen.....och träffade Han plus att jag räddade en måndag!!!!

Love you.....R!!!!!!!!